Helsingborg har blivit en stad jag älskar, människorna, dialekten, stämningen, naturen, havet men speciellt familjen Bengtsson och min fina pojkvän, jag vet att en dag kommer vi bo där nere, kanske inte Föralltid men några år iallafall.

Jag hade en underbar vecka där nere som jag haft dom andra gångerna också. Marcus familj har tagit emot mig med öppna armar och jag har blivit en liten del i Bengtsson. Jag trivs och jag känner mig hemma där.

Min vecka bestog inte av allt för mycket som jag tänkt att jag skulle göra mest för att Marcus fick byta jobbställe och bättre tider som gjorde att han slutade tre varje dag. Första dagarna slutade han senare och då passade jag på att umgås med familjen när jag mådde bra, hade så ont i magen vissa stunder. Lördagen va det ju även ljusfestival i Helsingborg som vi kollade på och sen blev det middag på Olearys med sju personer i sällskap.

Måndagen blev det hämtande av Marcus och skjutsande av svärfar till flygplatsen och sen fika hos mormor och morfar innan tvmys på kvällen. (Marcus hatade top model för några veckor sen men till och med igår när jag Inte var med honom satte han sig och kollade på det ensam.) undra om det är för tjejernas kroppar? Dags att bli lite fit kanske?

Tisdagen spenderade jag på väla men utan shopping, sen möttes vi upp när M slutade, lite fika och mer tittande innan vi tog en sväng in på city Gross (vilken besvikelse) och sen hem och göra lite middag och vidare till En kompis där det blev mest killhumor.

Marcus var ledig på onsdagen så då va det lunch inplanerat med två vänner så så blev det innan vi var en snabbis på väla även denna dag och sen hann vi med stan en stund också. Kvällen bjöd på tacos och filmmys.

Alla hjärtans dag, gick upp ganska tidigt gör jag skulle fixa lite små presenter till både Marcus och min nya extra familj. Flängande runt (är riktigt stolt att jag lärt mig hitta så bra med bilen i staden)
Hämtade M på jobbet och tog en liten runda i affärerna innan vi åkte hem och min fina pojkvän fick blommor, choklad och snus och massa kärlek. Klockan åtta hade vi bord bokat i stan så vi fixade oss fina innan vi åkte dit och åt gott och drack gott. Min man kan han.
Somnade gott vid tolv för att sen gå upp halv fem, ögonen va tröttare än någonsin men det var dags att lämna staden, familjen och allt därtill som jag börjat älska.

Buss, tåg, buss, flyg och bil blev våra färdmedel tills vi kom till Stockholm, för M tog jag med mig då han skulle på intervju. Och senast på fredag får vi svaret, när, var och hur? Hur länge ska vi vara ifrån varandra? Var ska han jobba och när börjar han?

Resten av dagen spenderades i butiker, resturang och fik, sex timmar höll vi oss sysselsatta innan vi åkte till Bromma flygplats och skulle få lämna varandra efter 14 dagar i varandras närhet. Tårarna forsade och pussarna var överflödiga (får tårar i ögonen när jag tänker på det) och där skildes två älskade själar ifrån varandra, gråtandes gick jag till bilen och innan jag hunnit hem hade jag brutit ihop och gråtit som ett barn minst tio gånger. Jag vill bara få vara med honom. Men snart är vi där tillsammans igen och ska aldrig mer behöva säga hejdå och aldrig mer behöva leva ovetande om när vi ska ses igen.

Nu har fyra dagar gått och man klarar sig men denna gång är mycket jobbigare än alla andra gånger. Men vi klarar allt, vår kärlek är oslagbar.