Den 17 oktober började allt, en snygg kille (ja det va det enda jag gick på då) la till mig på Facebook (pga att vi båda med med i en dejtingsida) och jag tänkte väl att han måste jag ju börja prata med och det börjades lite smått och vi prata mer och mer och han blev intressantare och intressantare, vi bytte nummer och vi smsade konstant och den 21 oktober, bara fyra dagar efter vi börjat skriva till varandra så ringde han, nervösa jag svarade och jag dog för hans skånska.
Dagarna gick och sen den 21 oktober har vi pratat i telefonen varenda dag (utom när vi setts). Känslorna blev starkare och ingen ville tro att det inte skulle bli OSS.

Den 16 november bokade jag hotell i Malmö och var då första gången vi skulle ses, min kropp har aldrig varit så nervös men äntligen fick vi ses och kramas för första gången. (Vi va livrädda att det inte skulle kännas bra på riktigt, vi var ju förälskade redan innan i varandras röster) Allt klickade som det skulle, om inte bättre och förälskelse gick över till kärlek.

Jag glömmer aldrig vår första kyss som blev så romantiskt, första gången jag såg honom, allt vår första gång glömmer jag aldrig! Allt har/är varit perfekt.

Sen den 16 november skulle jag vilja säga att vi har varit oskiljaktiga men det går inte riktigt när det är 60 mil i mellan oss men våra hjärtan har alltid slagit ikapp, våra känslor har alltid pirrat och vi har alltid överösts med kärlek. Han slutar aldrig imponera på mig, i mina ögon är han perfekt.

Jag trodde jag varit kär på riktigt men jag hade fel, den här kärleken är den största och den föreviga och jag vet att vi kommer klara allt i livet tillsammans och vi kommer älska varandra till dödens skiljer oss åt. Vi är ett par som är ett team, vi hjälps åt, vi stöttar varandra, vi ger, vi tar, vi finns alltid för varandra och vi litar på varandra. Vi kan inte bli bättre än vad vi är, vi är OSS och vi är KÄRLEK.

Som jag sa till honom igår, man kan tro att vi varit tillsammans mycket längre än vi varit som vi är mot varandra men jag älskar att vi inte bara är ett par, vi är även bästa vänner!

Vi har redan hunnit med så mycket tillsammans och speciellt distansförhållandet har gjort oss så starka. Och mer har kvar att vänta oss, snart blir vi sambos i min lilla lägenhet och vi slipper planering för att ses, vi ska somna tillsammans varje natt och vakna till en ny dag varje morgon. Ingen förstår vad vi längtar och ingen förstår hur lyckliga vi är.

Jag älskar dig Marcus!