Sen den 10 januari som jag skrev ordentligt sist har jag ju hunnit med lite saker.

 

Marcus kom hit och va här i 6 dagar, älskar när vi får vara med varandra så länge, slippa stressa igenom dagarna för att hinna med det vi ska. Den här gången hann vi med fredagsmys första kvällen med vin och varandras sällskap, som första kvällen vi alltid ses så ängnar vi tiden bara till varandra för att ta igen det vi missat och pussas konstant. Lördagen blev det en runda på stan och sen tre rätters middag hos Håkan och Marina och första mötet mellan dom. Väldigt trevligt och mycket diskussioner men tror dom båda blev godkända hos varandra.

 

Såklart mina föräldrar ville att vi skulle hinna hälsa på dom också så söndagen blev det fika i storvreta och sen hem och gjorde middag till oss, vi är ett sånt bra team hemma, jag fixar oftast maten och marcus fixar till och tänder ljus och får det så romantiskt. Han tänker på allt! Tidig kväll eftersom jag skulle upp och jobba på måndagen.

Marcus kom och hälsade på tills jag slutade och sen blev det tacos kväll med sabina och putte, idrottsgalan och massa prat. en dubbeldejt helt enkelt. :) Och stackars Marcus fick roa sig själv hela tisdagen då jag jobbade 12-21.15 och magklumpen började smyga sig på eftersom onsdagen skulle bli den dagen vi skulle lämna varandra igen.

 

Men tisdagenkvällen njöt vi först tillsammans, fick middag serverad när jag kom hem och sen blev det en mysig promenad i snöovädret och köpa lite godis, älskar att han vill göra allt med mig, han som tjatar ut mig på promenad fast det är snöoväder ute. Vi kom hem iallafall med lite godis och satte på Bonds skyfall. Men ögonen höll på falla ihop så vi hoppade i säng och satte på sista halven på onsdag morgon istället, innan vi åt vår sista frukost tillsammans för den gången och tog oss ner på stan, Marcus hade varit nere på tisdagen och lagt undan kläder så jag blev smakråd och en jacka och halsduk fick åka ner i resväskan på hemvägen. Klumopen i magen blev bara större och större och det blev dags att åka till arlanda och säga det jobbiga "vi ses snart igen" , hatar att veta att det dröjer veckor innan vi får pussas igen och hatar att vända honom ryggen och gå därifrån och hatar att komma hem till en tom lägenhet. Hatar att vara utan honom, varje sekund utan honom är som en evighet.

 

Men snart är det slut på att säga "vi ses snart igen", att inte få pussas på flera veckor, att komma hem till en tom lägenhet och aldrig mer behöva vända honom ryggen och heller aldrig mer gråta på arlanda, för snart är han hos mig föralltid, snart gör jag plats för honom hemma hos mig och han är välkommen hem till mig, till oss för mitt hem ska bli vårt. Snart får vi sova tillsammans varje natt. Men innan det ska jag ner till Helsingborg en vecka och njuta och fira alla hjärtans dag med min kärlek. Han har redan planerat kvällen, han är perfekt min kärlek. Den 8:nde februari klockan 21.00 får vi ses igen.